Vild & Vacker

Denna dag var det bakdag hemma hos mig med G6 flickorna. Olika teman varje år. Förra året bakade vi snoppar, detta år var temat bajskorvar.


Men vi bakade även annat


Ni förstår säkert att vi pratade mycket mellan plåtarna. Men barnen satsade på knäck och de blev bra.



Pepparkakshjärtan skulle det också bli...och så var det någon som trodde förra årets tema även gällde i år


Sedan hade vi luciafika med mycket gott och lite fler gäster...
 

Det blev en mycket rolig dag och en härlig avslutning med goa vänner och alla våra barn. Pepparkakor, köpta, med gorgonzola, massor av knäck, vit glögg, röd glögg och kaffe och annat smått och gott.

Tiden då man går på luciafirande på skolan är förbi. Förrförra året var sista året då Leonard hade detta i skola. Jag reflekterar genast över sista årets lucia då han skulle var stjärngosse i kören. Det belyser lite av en stressad mammas karaktär. Dagen innan inser jag att han behöver stjärngossekläder. Ooopss. Letar i garderoben och hittar mycket riktigt en gammal ICA kasse med detta i. Nattlinnet är skrynkligt och fortfarande för långt för Leonard så jag fäster upp det med säkerhetsnålar, borstar till den lite och viker ihop den fint och hoppas att den ska räta ut sig över natten. Struten är vikt och lite halvtrasig och stjärnan får jag fästa på pinnen men en jävla massa tejp för att den ska sitta ordentligt. Å vad fasen, tänkte jag, hinner kanske köpa ett nytt set på vägen imorgon till skolan. Men samlingen var redan 07.30, inget öppet så långt ögat kunde se. Nåväl, jag går där med Leonard och ICA kassen med luciaprylarna. På skolgården möter vi en mamma i klassen. Hon kommer bärande på sin sons stjärngosselinne, nystruken på en galge. Jag blir torr i munnen och känner mig genast eländig. Detta var ett äkta pojklinne, Leonards linne var Kimilias avdankade flicklinne som båda mina söner haft genom åren, med diverse olika säkerhetsnålsuppläggning. Jaja, därefter vrider hon om kniven ännu en gång, hon visar en ask där stjärnan ligger i med ett litet spänne som hon ska fästa upp stjärnan på pinnen med. Medan hon visar detta berättar hon att denna är en riktigt fin gammal stjärna som gått i arv i generationer. Struten är rak och slät och väl skyddad i folie. Jag tittar på min son som är ovetande om kaoset i en mammas hjärna. Efter att ha våndats lite så gaskar jag upp mig och tänker att jag kan säkert någonting som hon inte kan. Min kasse visar jag iaf inte för henne. Sedan kommer detta maffiga luciatåg in i hörsalen i ett otroligt vackert rum som de har på skolan. De ställer upp sig vackert på scenen. Minst hundra barn i kören och Leonard står där i sitt skrynkliga nattlinne med struten på svaj och ser alldeles underbart söt ut så bryr jag mig inte längre. Det som fick mig att sätta andan i halsen då var att Leonard som har lite lätt att bli otålig tyckte att alla sångerna som skulle sjungas tog lite lång tid. Jag märkte på honom att han började bli lite otålig och rätt var det var så ser jag hur han tar pinnen med stjärnan, vänder på den och riktar den ut mot havet av förväntansfulla föräldrar och börjar att leka att det är en kulspruta. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Men jag har efteråt skrattat mycket åt denna dag. Inser att så kan det bli ibland. Men jag var inte så olycklig över att luciafirandet är över i skolan. Vi hade ett härligt luciafirande hemma istället där vi alla var tärnor.

Bilder från Lucia 2007 (Ni ser att det är fler pojkar som har flicklinne, kanske inga säkerhetsnålar men dock..)