Brott och Straff
Jag har aldrig förstått de som jublar när en mördade döms till dödstraff i USA, eller de som sätter sig i det där rummet och tittar på när man sakta tar livet av den som är dömd för mord för att det på något sätt lindrar sorgen efter den man förlorat. Eller i Arboga fallet där man också väntar med spänning på domen och jublar när de "vinner" och hon döms. Det kanske är naturligt att man känner så. Själv tror jag att jag mest skulle ligga och skrika i fosterställning resten av mitt liv om det händer mina barn något. Hämnd är en hemsk last kan jag tänka mig som är så fyllt av hat och så lite av förlåtelse.
Är man genuint ond eller formas man i den miljö och den värld man lever i?
En professor, en studierektor, en författare och så jag
Denna samling människor är mina kära väninnor från universitetstiden som jag var ute och åt med för ett tag sedan. Det har gått bra för alla. Vi blev alla doktorer i psykologi och har efter det lyckats få bra jobb allihopa. Vem kunde tro det när jag och Ylva, författaren, var typ 20 år för hundra år sedan och blev utslängda från en föreläsning för att vi snackade för mycket. Eller när vi skrev uppsatser om typ kvinnors spatiala förmåga under menstruationscykeln. Jag har mycket härliga minnen med dessa tjejer. Jag och Torun, studierektorn, festade loss i Österrike på konferens, eller var på psykologfesterna och drog igång tempot. Agneta, professorn, kom in lite senare på universitetet, och henne lärde jag känna genom min exman, också professor, då vi umgicks på parmiddagar med våra män tills jag skilde mig. Då behöll vi vår vänskap och på den vägen är det.
Ett par gånger under varje termin ses vi och intar en god middag och gott vin på någon mysigt hak innanför tullarna eller hemma hos någon av oss. Vi avhandlar alltid först barnen, det tar tid, för alla har diverse upptåg för sig. Tonårssöner och deras frontallobsproblematik, döttrar och deras festande eller magproblem, eller mindre söner och deras kbt behov. Sedan kommer männen, eller brist på männen som vi ägnar en ytterst kort stund åt. Mest kollar vi av om de fortfarande är aktuella eller om de har skilt sig ännu. Slutligen vältrar vi oss i arbete och senaste rönen och hur det går för alla. Det är så stimulerande och utvecklande och tjattra med dessa underbara, smarta, vackra, roliga kvinnor. Som alltid en mycket trevlig kväll på libanesisk restaurang på södermalm. Vi ses hos mig nästa gång, 23 april!
